Vad är det som gör bonusfamiljer annorlunda?
Lever du i en bonusfamilj idag så har du redan ställts inför utmaningar, tankar och känslor som du inte mött tidigare. När man blir bonusmamma eller bonuspappa upptäcker du en massa saker som du kanske aldrig tänkt på tidigare. Du ska hantera känslor som du inte trodde du hade tillgång till. Svartsjuka, utanförskap, ensamhetskänsla, ilska, skuld och skam.
Det kan finnas problem som inte är utredda. Ouppklarade förluster, orealistiska förväntningar och avsaknad av förberedelse för kommande förändringar. Dessa prövningar kan äventyra din förmåga att vara förälder på ett effektivt sätt och bygga goda relationer i din bonusfamilj.
En bonusfamilj skapas ur förlust genom död eller separation. Att uppleva en sådan förlust lämnar ofta smärtsamma känslor efter sig som det kan ta lång tid att få bukt med. Som förälder kan du känna skuld, ilska och nedstämdhet och om du inte tagit dig tid att sörja så finns det en risk att dina barn också döljer smärtsamma känslor. Även om du har bearbetat din sorg så behöver det inte innebära att dina barn sörjt färdigt. Varje barn och vuxen i en bonusfamilj har olika saker att sörja över och alla har sitt unika sätt att sörja på. Vilken tid och i vilken takt sorgearbetet tar är individuellt. En förälders död eller en skilsmässa är en förlust som, på vissa sätt, kan förändra ett barns liv för alltid. Alla de förändringar som barnen får vara med om när föräldrarna separerar kan vara förvirrande för dem. Den största förändringen för barnen är att de inte längre får träffa båda föräldrarna dagligen.
När familjen förändras igen så kan barn börja fundera över var de passar in någonstans. Det kan handla om bristen på klara roller i bonusfamiljen. Det kan också vara lojalitetskonflikter som barn upplever inför de vuxna som hänger ihop med den känslomässiga reaktionen inför ändrade familjemönster och bristen på närhet till den förälder som nu lever tillsammans med en annan person. Allt detta kan skapa ett inre kaos hos barnet och som gör att barnet reagerar på ett ibland svårbegripligt sätt. Hur ska de kunna relatera till den nya vuxna människan i deras liv och vad kommer att hända nu när en ny partner är involverad?
Det är många frågor som kan dyka upp.
Var lyhörd över frågor som du hör från barnen. Frågorna kan vara dolda signaler över saker som de går och tänker på men inte vågar uttala. Det gäller även frågor som du själv går och bär på. Det är bättre att våga prata om det än att bära på det själv. Skamkänslor får näring av tystnaden.
/Stina
