Sandra Österström
Att se till relationen istället för vad som nyss hände…
”Han bara slåss och ställer till med problem för oss alla. Han skriker fula ord och beter sig så respektlöst mot andra”.
Detta är ord som jag ofta får ta del av i mitt yrke. Då brukar jag möta upp med frågan, ”Vad tror du han vill berätta för dig genom sina handlingar”. Det kan bli lätt att vi vuxna hamnar att vi ska åtgärda ett beteende, men det som händer då är att vi bara släcker eld med bensin. Det är såklart av välvilja för att det blir svårt. Även för oss som vuxna. Det som händer är att vi gör det värre och relationen till varandra påverkas. Något jag vet att de flesta vuxna är medvetna om, men i stundens ögonblick blir det svårt. Svårt att hitta vägar framåt och där otillräckligheten känns. Stunder där det är lätt att skriva ”Skärp dig och gå in på ditt rum, sitt där och skäms. Kom inte ut förrän du är beter dig bra”. Här använder vi det viktigaste barnet har emot dem och vi skapar en separation och hot som barnet inte lär sig något positivt utav, utan som väcker sårbara känslor. De olika beteenden kan istället bli värre eftersom barnet känner sig mer missförstådd. Andra barn kanske bli följsamma och lugna, men något annat har hänt. Det som händer på insidan, kontakten med sig själv. Att som barn göra saker av rätt anledning, inte av rädsla…
Istället är det av betydelse är att förstå vad barnet möter och hur vi som vuxna kan hjälpa barnet i dessa situationer. Jag vet att det är en utmaning att möta sina EGNA känslor i vissa situationer, men att bli medveten om hur vi påverkar varandra i relationen är av stor betydelse. När det blir en konflikt mellan barn och vuxen så är det enkelt som barn att känna att relationen är hotad.
IGEN och IGEN. Behöver vi förmedla att barnet är viktigare än det som nyss hände. Även om barnet svurit åt oss och slängt i dörrar, eller annat som kan tänkas inträffa. Att som vuxen förmedla till barnet att ”du är viktigast, oavsett vad som händer just nu”.
Sen är det vi som vuxna som behöver observera och förstå att nu är det något som händer som påverkar barnet. Barnets mående på insidan kan speglas i olika yttre uttryck, precis som pojken i exemplet. Det kan tyckas vara en svår väg som barnet tar, men det handlar om att lära känna sig själv och förstå vad som är vad. Det är vi vuxna som behöver hjälpa barnet i dessa situationer. Precis som vi hjälper barnet med mycket annat, läxor, pärla, lära sig cykla etcetera. Att känslor är även det något vi lär oss om, i samspel med varandra.
”Barns reaktioner är alltid meningsfulla”.
Några viktiga ord från den fantastiska mannen, Jesper Juul, som tyvärr för en tid sedan gick bort. Jag uppskattar mycket av Jesper Juul och allt han bidragit med, gällande relationen mellan barn och vuxna. Just de orden är obeskrivligt viktiga. Om vi har det i baktanken, i mötet med våra barn, så är det en bra bit på vägen att förstå och se relationen till varandra. I alla fall om ni frågar mig. Att ha de orden som klappar en på axeln när det kan storma i relationen till varandra, ”Barns reaktioner är alltid meningsfulla”. Och att då som vuxen fundera vidare att det som barnet uttrycker är något vi behöver hjälpa barnet i. Om vi istället lägger fokus på att få de beteenden som kan upplevas som negativa att försvinna, genom tillsägningar, straff, hotelser, så kommer vi istället att skapa mer problem.
Vi kommer inte vidare i relationen till varandra. I alla fall inte om vi har en önskan att främja en relation till varandra som bygger på tillit och ömsesidig respekt. Det blir även svårare för oss att faktiskt förstå vad barnet vill berätta för oss genom sina känslor.
I de stunderna när det blir svårt, så är det angelägnaste att fundera kring hur ska vi värna om relationen till varandra. Att flytta fokus från beteendet till relationen. När relationen sedan är tryggad och barnet åter har hamnat i ett lugn, så kan vi som vuxna gå tillbaka till händelsen. Däremot med avsikten att lära känna och förstå barnet och vad barnet behöver i de situationerna, inte för att tillrättavisa barnet.
Det är ett sökande att hitta orsak bakom olika beteenden, men många gånger vet inte barnet heller. Utan det grundläggande är att hjälpa barnet i dessa situationer för då hjälper vi barnet i sin tur att lära känna och förstå sig själv.
Slutligen, vi behöver visa barnet att relationen är viktigast av allt och att vi värnar ödmjukt om den. För mig är det var den ovillkorliga kärleken handlar om.
/Sandra
