Betty Molnar Åkesson
Stor kraft i liten handling!
”Sov gott tjejen” ropade mannen på lite avstånd.
Fram tills för någon vecka sedan har min tanke varit att skriva om antioxidanter till detta nummer. Jag har helt snöat in på detta ämne och vill inget hellre än dela passionen med er. Just för att det är ett så otroligt viktigt och helt fantastiskt spännande område att äta, prata, skriva och tänka kring. Men det får helt enkelt vänta till en annan gång. Inte för att det är mindre intressant eller oviktigt. För hey, antioxidanterna rockar rejält, gör skillnad och får oss att både fungera bättre och le brett, och vem vill inte ha ett leende från örsnibb till örsnibb!? Antioxidanterna ger hälsan en riktig boost. På riktigt! På alla plan!
Men i mig finns tankar kring något annat just nu. Något annat som i otroligt stor utsträckning påverkar hälsan. Din och min hälsa. Faktiskt mycket, mycket mer än vad vi många gånger tror. I mig bubblar det en hel del om relationer och hur mycket det påverkar vår mentala hälsa. Detta underbara, magiska, fantastiska och helt galna i olika relationer. Jag tänker på A.L.L.A dess former av relationer. De korta eller de långa, de i kärlek eller de i vänskap. De vi har med en främling, en kollega eller med en bekant. Mötet i mataffären eller ögonblicket med biljettkontrollanten på tåget. Lika underbart som det kan vara, stjärnorna virvlar runt mitt huvud, jag skuttar fram på små lätta moln-känslan, lika jäkla skitont kan det göra. Men mitt i det där skitonda kan ju ett kort, snabbt tillfälligt möte göra enorm skillnad.
Här till min tanke att det finns en stor kraft i liten handling!
För kolla här; det finns ju flera olika sätt att se på det här med relationer. Ta det som sker utan att jag vet om det. Utan att jag har för avsikt att förmedla något gentemot en annan människa. Så kan det faktiskt vara just det som sker. Just nu tänker jag främst i möten där jag kanske inte har någon relation till den andra parten i grunden. Vi kanske rent av är främlingar för varandra. Men varje möte är en form av relation. Vissa lägger vi knappt märke till medan andra stannar kvar länge.
Tittar jag på mina nära relationer vet jag att lika svindlande härlig en relation kan vara, lika ont kan den också göra. En relation kan av olika anledningar få mig att bli vansinnigt ledsen. Alltså typ som att jag går helt galet sönder. På hela insidan. För att visionen, hela det magiska mellan just dig och mig gått i tusen och åter tusen bitar. Hur fasiken lagar jag det? Går det? Är det värt att försöka? Hur börjar jag? Vill du också laga? Ska vi kämpa tillsammans? Ska vi ge upp? Vem är jag då, om vi ger upp? Vem är du? Vilka är vi? Kan det vara vi där framme igen? Men om vi inte finns, vem är jag då? När det plötsligt känns som att det är första gången jag står på egna ben. När jag inte har stöd av vi eller oss. Hur gör jag då? När smulorna inte bara ligger där på bordet efter frukostens framfart utan även är insidans verklighet och hjärtats nu. Jäkla smulor, skärvor och skit… När jag likt en skalbagge ligger där på rygg, sprattlandes med benen och kippandes efter luft. Snälla låt mig bara ligga där en liten tid. Låt mig vara ledsen. Låt mina tårar rinna. Låt mig visa mig sårbar, för att hitta modet igen. Låt mig hitta andetaget, i min egen takt. Då kära medmänniska, kom gärna och ligg vid min sida, håll mig i handen och puffa mig lite i sidan. Mest så jag kommer på fötter igen. Inte för att sorgen ska försvinna, utan för att du visar mig att det är okej att vara i den. Så att jag kan komma upp och påbörja vandringen mot glädje. Och någonstans här mitt i den brutalt smärtsamma vandringen kan andra små, stora, långa eller ögonblicks korta relationer dyka upp. Vi är alla med om så otroligt många möten om vi bara vågar se dem, känna dem, tillåta oss att uppleva dem. Eftersom jag är av känslan att varje möte är någon form av relation ger det mig enorma möjligheter. Små korta möten kan få hjärtat att pausa sorgen ett ögonblick och få munnen att le för en stund. Modet i att stå kvar i smärtan blir mer uthärdlig.
Jag väljer nu att fokusera på det positiva i våra möten. Just för att det är här jag ser en möjlighet till ökad medvetenhet i att försöka ha ett sinne som möter andra med lite mer glädje och respekt. Jag kan tycka att detta är svårt mellan varven då jag gärna stångas för min åsikt, min ståndpunkt, mitt sätt att göra, genomföra eller hantera. Men mer och mer försöker jag mig på att tänka att allt egentligen är enkelt om jag väljer att bryta ner det. I det lilla. I vardagen. Eller i det festliga. Här är jag av åsikten att vi kan välja att göra skillnad enbart genom att se varandra. För här kära du kan det lilla innebära det stora för någon annan i en stund som är tung.
Tillbaka till mannen som ropade ”sov gott tjejen”.
Jag hade under en tid mått sämre. Tunga bitar i livet påverkade mitt sinne. På olika sätt. Dag som natt. Just den här dagen var jag enbart fokuserad på att köpa en ny kudde på ett av stadens varuhus samt hämta min beställda bok i bokhandeln. På väg tillbaka till bilen hör jag mannen. Han ropar högt och med glad röst. Jag ser mig omkring och inser att det är mig han pratar med. ”Tack” får jag fram när jag förstår att han syftar till mitt inköp. Han fortsätter ”nu har jag sett dig två gånger och jag hoppas verkligen du ska sova gott”. Han ler och ser verkligen ut att mena vad han säger. ”Tack så mycket” får jag ur mig samtidigt som ett leende sprider sig i mitt ansikte. Han ler tillbaka. Mannen har ingen aning om hur träffande hans ord är. Eller har han det? Kommer hans ord och hans uppmärksamhet kanske rakt från hjärtat? I ett kort möte med mig, en helt främmande människa, gör han skillnad. Flera gånger under dagen får han mig att lämna mina tunga tankar och känslor för att hitta tillbaka till leendet.
Vi kan bygga leenden hos varandra. Men vi kan också få leendet hos någon annan att dö om vi inte möter det. Jag menar absolut inte att varken du eller jag ska springa runt och leta tillfällen där vi ska skapa leenden hos varandra. Snarare tror jag på kraften i att uttrycka det som kommer från hjärtat, i stunden, stort som smått, till främling eller någon nära. Kanske vet varken du eller jag om att vi gjort skillnad för någon annan. Kanske känner vi det. Det spelar mindre roll. För sker mötet i respekt och från hjärtat kan det aldrig bli fel.
Jag är övertygad om att vi kan göra skillnad för varandra mitt i livet som ibland skaver. För visst kan bitar i livet göra jäkligt ont. Så ont att gråten, darret och uppgivenheten roffar åt sig plats från glädjen, bubblet och tilliten. Men en soluppgång lovar en ny dag, nya möjligheter. Som kommer med ett löfte om att modet i att en stund vara sårbar leder till utveckling och härlighet. Kanske med mindre krossat hjärta och gladare sinne. För är det inte en riktigt bra grej det där, att välja glädjen trots att insidan river. Att liksom välja livet fullt ut fast ögonen är fulla av grus, ta beslutet att borsta av knäna trots att ögonens salta tårar torkat ut på kinderna. Eller att resa sig och ta ett djupt andetag även om samma andetag fastnar i strupen. Tänk då att mitt i hjärtats kaos få lite hjälp på traven. Hjälp till leendet. Om så bara för en kort, kort stund just denna gång. Sakta finner energin sin väg tillbaka. Handlingskraften blir närvarande igen. Rädslan går hand i hand med tilliten.
Ibland rymmer en liten handling stor kraft.
Till slut vinner glädjen.
Betty Molnar Åkesson är en helt vanlig ovanlig lärare med intresset i individen, gruppen och relationer. Hon har en stark tro på att alla kan växa och nå fantastisk utveckling utifrån glädje. Med erfarenheter från skolans värld och idrottens värld, med allt från motionsnivå till tävlings/elitnivå, och tron på kraftfull utveckling valde Betty att vidareutbilda sig till stress- och avspänningspedagog. Betty driver företaget Ginkgoz. Som stress- och avspänningspedagog arbetar Betty med privatpersoner, företag, skola och föreningar.
Följ Betty på instagram @ginkgoz_
