Agneta Björck
Sluta tolka - Våga fråga OCH lyssna
Agneta Björck
Sjuksköterska, handledare, utbildare, verksamhetschef och KBT-terapeut. Bonusmamma och bonusbarn.
Jag har arbetat största delen av mitt yrkesliv med ungdomar, vuxna och äldre med missbruk, samsjuklighet och neuropsykiatri. Idag är jag verksamhetschef för ett äldreboende för personer med livslångt missbruk och samtidig psykisk och fysisk ohälsa därutöver utbildar jag och föreläser inom de områden jag arbetar med men också om hållbarhet i livet och yrkeslivet. Jag har ett starkt intresse för återhämtning och arbetar oftast tillsammans med personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
Mina utbildningar hittar du här >
Det finns nog många starka skäl till att jag arbetar med det jag gör. Mitt liv startade tidigt med förluster jag förlorade min mamma när jag var fem år. Jag upplevde tidigt att vuxna tolkade mitt beteende och många gånger utsatte mig för skam och skuld, säkert inte med mening då jag är uppväxt i en tid när barn inte sågs som samarbetsparter utan som små personer som skulle uppföra sig och vara duktiga.
Mitt första minne av skam och tappad självkontroll är en femårig Agneta som nyss förlorat sin mamma är ledsen och vilsen. Min pappa har träffat en ny kvinna och vi ska gå på julskyltning. Jag är nyfiken och öppen inför den nya kvinnan, vi går igenom staden och tittar på tomtar och julklappar. Jag drivs av en önskan om tröst och att det ska finnas någon som önskar mig, inombords bubblar det av känslor och jag ställer en fråga från mitt femåriga hjärta. Jag frågar kvinnan ” Får jag kalla dig mamma” svaret jag får är ett direkt nej och att jag ska kalla henne vid namn. Jag känner skammen stiga och stelnar till och får svårt att gå, tittar ner i marken för att försöka hålla tillbaka tårarna. Där och då tolkar de vuxna mitt beteende som att jag är tjurig och ouppfostrad och säger att ” Om du inte skärper dig så går vi hem”. Jag kunde verkligen inte skärpa mig så vi gick hem och under många år användes den historien av de vuxna som ett klokt exempel på att konsekvenser hör hemma i barnuppfostran. Tyvärr skapade det i mig ett sår av att inte ha blivit förstådd och en svårighet att öppna upp för att bjuda in människor i mitt innersta.
Att få uttrycka känslor och behov har med tiden blivit mitt yrke dock har det tagit mig många år att vända min kunskap mot mitt eget liv. Modet att bli hållbar själv och tänka på egna behov är något jag önskar dela med mig av och i en bonusfamilj där livsregler, vanor och rutiner ska mixas med personligheter är det något jag ser som möjligt verktyg för att få vardag att fungera.
Jag var en duktig flicka länge alltför länge…..
Mina prestationer och dämpande av egna behov har kostat mig lidande, förlorad tid men också gett mig möjligheten att välja livet att sluta vara duktig och utforska mina behov. Ta makten över mitt liv genom vänlighet att lyssna på behov och försöka följa dem.
Mitt fokus är att veta hur mina behov ser ut och att det både handlar om fysiska och psykiska behov men också de existentiella frågorna. När vi vågar lyssna inåt och höra vår röst som viskar eller skriker beroende på hur vana vi är att möta egna behov. Är mitt behov vila och jag hela tiden ökar min aktivitetsnivå säger kroppen ifrån och ger symtom som jag till slut inte kan bortse ifrån. Möjligheten att tidigt i livet få sätta ord på känslor och behov utifrån min utvecklingsnivå ökar möjligheten att lyssna när det stormar och behoven inte är så tydliga och ibland svåra att lyssna till då det handlar om val och att ibland våga välja bort både personer, roller och aktiviteter.
Om vi vågar fråga och lyssna istället för att tolka når vi förbi stormande, bubblande, smärtsamma murar och känslor och kan öppna upp för att våra behov blir tagna på allvar. Vi behöver få frågan både som barn och vuxna men om vi väntar med att ge barnen möjlighet att få bli lyssnade på och få verktyget att lyssna på sig själv kan det skapa behov av att lösa behov på ett destruktivt sätt med självskada och missbruk som följd.
Så stanna upp böj dig ner ställ frågan och lyssna klart använd sedan din vuxna kompetens och guida till lösningar som är funktionella. Handlar det om att du inte fått frågan själv ställ den till dig och lyssna klart ta hjälp att hitta funktionella lösningar.
Att lösa problem i samarbete är mitt motto och vet ni det finns metoder i mitt arbete som bygger på just det.
Önskar att ni hittar vägen till att lyssna på egna och andras behov.
/Agneta Björck
