Lena & Peter

Bakgrund:

Lena har sedan tre år sadlat om från kommunikatör till medicinsk massageterapeut och lymfmassör. Har egen firma Sunt och Sant friskvård och utveckling.
Du når Lena på fb.com/suntosant eller via hemsidan: http://suntosant.se

Peter arbetar som Strategisk inköpare inom en hydraulikkoncern.

---

Vi har bestämt att träffas hemma hos Lena och Peter. Vi möts av två leenden när ytterdörren öppnas och blir inbjudna i deras kök. Det doftar kaffe. Vi sätter oss och börjar direkt prata om deras resa som bonusfamilj.

Hur träffades ni?

- Jag hade separerat och tänkte att jag skulle leva ensam, säger Peter. Jag var bjuden på förfest hos Lenas före detta man. Lena var där och vi började prata. Detta var sommaren 2000.  Vi träffades igen på senhösten. Sedan gick det fort. Jag friade efter bara några veckor och vi förlovade oss i Barcelona strax efter. Men vi gifte oss inte förrän efter två år. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga i 18 år.

- Jag hade levt ofrivilligt länge som barnlös, säger Lena. Min mamma sa vid något tillfälle att jag kanske kommer att träffa någon med barn. För mig var det rätt otänkbart. Men så blev det. Peter hade två barn från sitt förra äktenskap. Jag kommer ihåg första gången jag skulle hem till Peter. Då skulle jag träffa Peters barn. Jag var jättenervös. Nu är det inte bara jag och Peter. Jag har hamnat i en hel familj. Och barnen bodde hos Peter varannan vecka.

Att separera från sina barns andra förälder kan innebära en mängd olika saker som man behöver hantera för att få vardagen att fungera. För Lena och Peter har det gått bra.  Idag umgås dem med Peters expartner och hennes nya man.

- Vi har mognat i våra nya relationer, säger Peter. Vi träffas allihop på barnens födelsedagar när vi kan. Då är det fyra familjer som ska träffas. Det blir mycket men det blir också väldigt kul när man kan hitta det där mysiga tillsammans.

- Jag var ganska tydlig till barnen i början, säger Lena. Jag sa att jag aldrig kommer bli någon extramamma till dem utan att jag är en extra vuxen och för mig kändes det väldigt bra att säga. Vi kommer att ha våra duster, men jag kommer hantera det, och ni kan alltid komma till mig som en vuxen person. Frågan jag ställde mig var vilka duster jag skulle gå in i. Hur mycket får jag lov att skälla. Det var skitsvårt, säger Lena

- Jag tror att nyckeln till framgång är att man kan umgås som vuxna och försöker man ta någons roll så kommer det aldrig fungera, säger Peter.

Diskussionerna som blir med föräldern och din roll i det?

- Vi har aldrig diskuterat det, säger Peter. Angående de beslut som tagits kring mina barn har jag och barnens mamma tagit. Sen har vi naturligtvis pratat om det säger Peter till Lena.

- Jag kan ärligt säga att jag tycker det är så roligt att träffa barnens mamma och hennes nya man, säger Lena. Vi sitter och pratar och skrattar tillsammans. Men det är naturligtvis inte självklart att det ska fungera med expartnerns nya relation för man tänker väl alltid så här, inbillar jag mig, vem är det som mina barn ska umgås med? Det är en naturlig reaktion.

- Innan allt blev stabilare så hände det att jag blev lite som en slasktratt till Peter när det var utmaningar, fortsätter Lena. Jag ville inte gå in i det även om jag kunde bli lite sorgsen och irriterad ibland av det jag hörde. Det är svårt att ställa sig neutralt.

Hur tänker ni om ekonomin?

- Lena har lärt mig mycket, säger Peter, en sak är att du aldrig kan ändra en annan människa. I början försökte jag och mitt ex att dela allt lika och det var bara rörigt. Det var överföringar hit och dit. När vi fick ordning på allt så lade vi ner alla de diskussionerna. Det är vad man har med sig i bagaget som också påverkar hur vi hanterar olika saker.

- Vi har skrivit ett testamente och det är viktigt att ha koll på det, för det är också en djungel. Peter har tagit ekonomiskt ansvar för hans barn hos oss, säger Lena.

Vem har haft ansvaret för barnuppfostran?

-  I det dagliga har jag också varit involverad, säger Lena. Om vad som är rätt och fel.

Barnens mamma och hennes man är helt fantastiska och vi kompletterar varandra.

Barnen kunde däremot säga att det var jobbigt att det var olika. Det var inte så att det var bättre på något ställe, men att det var jobbigt att det var så olika. Det kan vara en utmaning som barn att behöva ställa om sig, säger Lena. Att vara olika fråntar inte att det inte kan vara två kärleksfulla hem. Det är olika men det är barnen som får göra jobbet och det har vi pratat mycket om nu när de är vuxna, säger Lena.

Lena och Peter märkte på barnen att ju äldre de blev desto längre tid ville de bo på de olika ställena. Så det var tydligt att det var jobbigt att hoppa fram och tillbaka, säger Lena. Sonen bodde ibland en månad i stöten och dottern ännu längre ibland.

- Jag tänkte inte på det som förälder, utan jag tänkte bara hur roligt det var när de kom. Nu ska vi hitta på en massa kul saker, säger Peter. Jag tror det är sällan att man tänker på barnets bästa, även om man vill deras bästa. Barnen gör ett stort jobb. Hade man kunnat göra om så hade man gjort annorlunda, säger Peter.

Då Lena var ofrivilligt barnlös så adopterade de dotter från Kina som idag är 16 år gammal. Maia kom till familjen när hon var 2 ½ år gammal. När Lena och Peter beslutat sig för att adoptera så fick processen ta tid.

- För oss var det viktig att allt fick ta tid och att barnen fick vara en del i den processen. Det har aldrig varit problem, säger både Lena och Peter. Peters barn var med vid överlämnandet och då var det väldigt starka känslor som vi delade tillsammans. Maia har alltid sett upp till sina syskon och de tre har en varm relation med mycket syskonkärlek.

Vad har varit svårast med att leva i en bonusfamilj?

- Det jag tyckte varit det svåraste genom åren, säger Lena, är hur långt jag till exempel skulle kunna gå i tillsägelser och så vidare. Ofta har vi haft gemensamma diskussioner när det bland annat har gällt tonårsfasoner som man kan reta ihjäl sig på. Sånt som de flesta tonårsföräldrar blir galna på, dvs. när de bara släpper smutsiga kläder precis där de är osv. Det har inte blivit att jag tagit det själv, säger Lena utan det har fallit sig naturligt att vi tagit det tillsammans när vi t.ex. suttit och ätit.

- Men det har jag kämpat mycket med i tanken, fortsätter Lena är hur mycket kan jag säga till utan att vara ohövlig och utan att bli betraktad som ett irritationsmoment som lägger sig i. Den tanken har funnits mycket, säger Lena.

För barnen är det på ett annat sätt. Barn i sig anpassar sig och försöker manövrera i det som är.

Hur har du Lena, hanterat allt?

- Jag vet inte, säger Lena. Jag har väl försökt, lite från tillfälle till tillfälle, beroende på vad det handlat om. Jag har nog försökt säga vad som är rätt och fel. Eller ställa frågor som, hur tänkte du nu? Att försöka få fram någon dialog, vilket inte är så lätt när det gäller tonåringar, säger Lena. Inte när det gäller äkta makar heller fyller Peter i och skrattar.

- Lena har en fantastisk förmåga, vi är nästan aldrig ovänner och jag har hur kort stubin som helst men hon är helt lugn och till sist förstår även jag, säger Peter.  Att det inte är lönt. Det tror jag att barnen också förstått. Att du är väldigt lugn, säger Peter till Lena.

- I en bonusfamilj finns det ingen röd tråd att följa, man måste pröva sig fram, säger Lena. Jag och mina föräldrar och min bror vi har alltid sett Peters barn som en del i familjen och mina föräldrar har alltid bjudit med dem. De är en självklar del av oss och vår familj.

- Det är inte en grön äng man vandrar på. Det är utmaningar som det är i alla familjer egentligen. Det finns verkligen ingenting som gör sig själv. Man måste ta ställning och jobba medveten för att nå det man vill med familjerelationerna, säger Lena.

Hur ser det ut med svartsjuka i er relation?

Det kan se olika ut från relation till relation och det som fungerat i andra relationer fungerar inte alltid i nästa, säger Lena.

- Skulle någon jag lever med vara otrogen så skulle det redan vara försent. Jag skulle aldrig lägga en minut på att vara svartsjuk, säger Lena.

Lena har heller inte upplevt svartsjuka när det gäller Peter i hans relation till hans barn.

Det har varit väldigt mycket ändrade beteende från mitt håll, säger Peter för att det ska fungera.

- Ibland när jag har irriterat mig på barnen så kan jag ha frågat Peter. Är det okej, att jag tar upp det här? Man är väldigt sårbar i den situationen, säger Lena. När man kommer in som en extravuxen men ändå är man inte där på riktigt. Man är där och man förväntas leva som i en familj men det är ändå inte riktigt på riktig och där är man ganska sårbar. Och likadant är det för barnen, för dem ska inte behöva ta en massa skit för att det blivit som det blivit. Där får jag faktiskt skärpa mig för om jag ska säga till så måste jag vara irriterad på riktigt för jag kan inte gå på dem i onödan, säger Lena.

Lena berättar om ett tal som Peters dotter höll tillsammans med Peter och de andra barnen när Lena fyllde 50 år. Det handlade bl a om hur Lena hade inspirerat bonusdottern till sina vidare studier. Lena blir rörd när hon minns tillbaka på det talet. Det var så fint och hjärtevärmande avslutar Lena med att säga.

 

Tips till andra bonusföräldrar.

Peter

• Försöka förstå barnens situation och försöka anpassa båda hemmen efter barnens behov.
• Försök att släppa, om det finns konflikter sedan tidigare, lämna dem utanför och ta hjälp. Det finns inga lyckliga skilsmässor.

Lena

• För mig var det viktigt att markera att jag inte var någon ny förälder och tydliggöra sin roll i sin nya bonusfamilj. Var tydlig gentemot barnen. Säg att vi kommer att ha våra duster och jag kommer finnas här men jag är inte din förälder och kommer aldrig bli och kommer aldrig ta den rollen. Jag tror att det är något bra för barnen också.
• Var tydlig när du går in i relationen. Det vinner du på i längden.