Emma Johansson
Anpassa barnen till samhället eller anpassa samhället till barnen?
Emma Johansson heter jag och är samtalscoach och föreläsare på Godgrund. Jag är verksam i Malmö till största del men även i Kungsbacka.
Jag arbetar till stor del med samtal, föreläsningar och kurser riktade mot föräldrar, skola, familjehem som har explosiva barn, men även med coachande samtal som fokuserar på personlig utveckling och förändring.
Många barn mår idag väldigt dåligt. Många känner sig stressade, deprimerade och oroliga och aldrig har fler barn diagnostiserats. Finns det omständigheter som skapar beteenden? Och kan vi i så fall anpassa vår omvärld så vi istället får barn som mår bättre? Det är lätt att undra hur vårat samhälle egentligen mår och vad som är hönan och vad som är ägget.
Det finns exempel på barn som blivit av med diagnoser genom att byta ut skolklassen från fler elever till färre. Att ljudvolymen och antalet elever påverkade barnets förmåga att sortera intryck så pass mycket att det blev omöjligt att fokusera och vara stilla. Så visst påverkar omgivningen vårat mående.
På Mensas hemsida läser jag att följande kännetecknar ett särbegåvat barn:
- Ibland negativa till skolan, oftast uttråkade, rastlösa vilket kan ge ett aggressivt beteende, eller omvänt ett passivt avståndstagande från skolan där barnet börjar dagdrömma och bli uppslukad av en inre värld.
- Stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter. Liten koncentrationsförmåga inom andra aktiviteter.
- Är öppna på andra sätt för inlärning.
- Är extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
- Vill förstå orsak-verkan.
- Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt.
- Har en högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
- Svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
Efter att läst ovan så undrar jag om vi verkligen rätt stöd och hjälp till rätt barn? Och hur ska vi kunna sålla i alla olika stämplar som vi kan sätta på barn idag.
Många av ovan kännetecken stämmer in på ett explosivt eller högkänsligt barn. Det skulle också kunna täcka in en del av de kännetecken som finns för diagnoser som exempelvis ADHD eller även Asperger. Riskerna av att inte se till helheten för ett barns beteenden är att vi riskerar att stämpla barnet som en bråkig, ointresserad, oengagerad och ifrågasättande individ, istället för att se anledningen till svårigheterna. Vi vuxna måste hela tiden våga vara öppna för att testa oss fram med varje barn för att se om behov och kravanpassningar kan hjälpa. Det är avgörande att veta om ett barn är understimulerat, överstimulerat, stressat, känsligt för att kunna sätta in rätt stöd, och i de fall där det är nödvändigt, rätt diagnos.
Så, till vilken gräns ska vi envisas med att alla ska lära sig att existera i det samhället vi har? In i ledet och in i stressen trots att vissa barn protesterar med näbbar och klor. Jag tycker att det är dags för att vi omfamnar samhället med ett helhetstänk på alla plan, både för barn och vuxna. Vad tycker ni?
/Emma Johansson, Godgrund
Följ mig på Facebook: Explosiva barn, Godgrund
