Eva-Lena Larsdotter
Lösningen ligger ofta i att hitta skillanden och undantaget.
Har du märkt hur lätt det är att hamna i någon slags kamp mellan hur din livssituation faktiskt är och hur du önskar att den borde vara? Du kanske är inne på ditt andra försök att skapa den perfekta familjen och har höga förhoppningar om att den här gången ska det bli annorlunda. Men när det nykära ruset lagt sig och alla barnen i den nya bonusfamiljen inte alls verkar vilja förstå det fina med att få en massa jämnåriga nya syskon och det lilla gemensamma barnet inte alls blir den "kärleksmagnet" som förenar allihop - utan "bara" blev ett barn. När alla dagar blir vardagar fyllda av känslan av grått novemberväder och inte alls så där som det verkar vara för alla lyckliga bonusfamiljer på Instagram så kanske dina tankar börjar glida runt och leta efter nån orsak till att ert liv tillsammans inte alls är som det borde vara.
"Kalle borde skärpa sig och inte vara så pessimistisk." "Det här köket är verkligen skitfult, vi borde helt enkelt riva ut och bygga nytt." "Men att Anna inte fattar att hon borde göra läxorna bättre." Det är enormt energikrävande att fastna i "borde". Om vi fastnar i ett önsketänkande hjälper det oss inte att komma vidare och hitta en lösning. Det är en mänsklig reaktion att försöka hitta förklaringar som ligger bortom sig själv. Vi blir ofta så uppslukade av allt som känns fel att vi inte ser de styrkor och resurser som finns. Om du känner igen dig i det här så är du alltså helt vanlig. Du är en människa och inte en maskin.
Första steget mot förändring är att bli medveten om vad som händer och sedan gäller det att du håller nyfikenheten vid liv och försöker förstå orsaker utan att stanna kvar vid din första bästa tolkning. Du behöver också vara modig, för orsaken till problemet och därmed lösningen kanske ligger på mycket närmare håll än du tror!
När du har testat att tjata och gnata i månader så är det dags att inse hur värdelös den strategin är. Det går inte att omvända en annan människa genom att ge kommandon. Om du tänker så här i stället; "Jag har inte hittat det sätt som behövs för att nå den här människan - inte ännu men jag kanske gör det snart." Du ska lägga fokus på att hitta den skillnad som gör skillnad. Hur kan du göra lite annorlunda?
När jag var gift med Jocke så hade jag testat "förklara, gråt och skrik-metoden" i flera år utan att få honom att förstå mina känslor av ensamhet. Egentligen så är det väldigt logiskt: En händelse är en följd av en händelse. Jag pratade om mina känslor och han drog sig undan eftersom han kände sig påhoppad. Jag tjatade ännu mer och ville verkligen förklara och han kände sig anklagad (och jag lade faktiskt skulden på honom). Jag tjatade eftersom han inte lyssnade och han lyssnade inte eftersom jag tjatade.
En kväll skrev jag budskapet med tydliga bokstäver. Jag ställde mig framför soffan och dansade med mitt papper som ett plakat samtidigt som jag sjöng ut orden "Jag upplever mig inte älskad, vi behöver prata om känslor med varandra". Det var verkligen en skillnad mot hur jag brukade agera. Vi började skratta båda två och hade sen vårt allra bästa samtal någonsin.
Ett annat bra sätt som du kan använda för att bryta negativa samspelsmönster med barn eller vuxna är att leta efter undantagen. Det innebär tillfällen när problemet kunde ha visat sig, men inte gjorde det eller tillfällen som varit stressiga och jobbiga men där upplevelsen av problemet ändå blev mindre allvarlig än vad den brukar. Nu ska du bli som en liten detektiv och undersöka vad det var som ledde fram till att det blev så bra? Var det kanske att du ändrade ditt sätt att tänka om personens agerande? "Han är nog ingen korkskalle som är ute efter att jävlas med mig. Han kanske gör det bästa han kan utifrån sin förmåga just nu. Han kanske är stressad, hungrig eller trött. Han kanske har med sig en massa tråkiga erfarenheter från barndomen eller tidigare relationer som påverkar honom. "
Det kan hända att undantaget handlade om en rent fysisk förändring. Nattningsritualen gick mycket lättare när barnen inte behövde borsta tänderna på samma gång eller att bäbisen sover hela natten efter att du börjat använda din använda T-shirt till örngott och hon kan tanka in anknytning genom doften om hon vaknar mitt i natten.
Det kanske blev så bra resultat eftersom du kunde berätta vad du förväntade dig på ett sätt så att det blev begripligt. Om människor förstår varför, så blir det lättare att hantera det som händer och därmed meningsfullt. Du kanske tog fram ett papper och skrev ner alla tillfällen som det faktiskt fungerade bra med ert samspel och funderade över om det fanns något mönster. Jag vill att du verkligen ska reflektera och försöka förstå vad det är som leder fram till undantagen och sedan lära dig att fortsätta göra just det som funkar - skapa ett positivt samspelsmönster.
Eva-Lena, förskollärare med Magisterexamen i Barn- och Ungdomsvetenskap. Har fördjupat mig inom modern utvecklingspsykologi. Utbildad familjehandledare genom Family-Lab och utbildad i lösningsfokuserad metodik riktat mot barn och ungdomar. Eva-Lena är också grupphandledare på systemteoretisk och salutogen grund.
Eva-Lena Larsdotter
