Aryel Walett del 2

På liv och död – Kärleken övervinner allt?

Del 2

Den här krönikan hör till ämnet relationer. Med syfte att ta vara på och vårda det som är viktigt, på riktigt. Innan det är för sent. Min exmake har godkänt att jag delar vår historia. Del 1 läser du här.

Sommaren 2018 kommer alltid att vara det andra stora vägskälet i mitt liv. Det som format mig och gjort mig till den jag är idag. Klokare. Mer orädd. Med en kärlek till livet och tro på att det finns en mening med allt som sker som ingen eller inget kan ta ifrån mig.

Otroheten som avslöjades i samband med det liv jag fick ta över medan maken låg på sjukhuset och kämpade för att överleva var en av pusselbitarna till både mitt personliga varför och vårt gemensamma varför. Det fanns många andra pusselbitar att lägga på plats för att se hur vi kommit till den plats i livet där vi stod inför ett avgörande val, var och en på sitt sätt. Jag valde att avsluta vårt äktenskap när han inte fixade att leva upp till sina nya löften. För mig var min förmåga att stå kvar i kärlek förbrukad och omformad till det faktum att kärlek även är att sätta gränser.

Den absolut viktigaste gåvan i denna livshändelse är medvetenhet om människans livskraft.

Vi möttes efter vår separation för att tillsammans utforska hur vi kom fram till den punkt i vår relation där det gick snett. För snett gick det egentligen mycket tidigare än när symptomet i form av otrohet infann sig. Att gå till någon annan för sex var ett val han gjorde som han får stå för och ta konsekvenserna av. Men jag var nyfiken på vad det var som gjorde att vi, trots vårt tidigare djupgående arbete för och med vår relation, inte lyckades stå förankrade i det vi ville, innerst inne.

Något hade varit galet så länge – det visste vi båda – och vi sa att vi ville göra något åt det – men vi tog aldrig tag i det.

Min personliga insikt gjorde mig ganska kall. Först. Men det var nyttigt att se och förstå hur vi pratat om att vårda vår relation och hur det aldrig blev av. Värdegrunden föll när ord inte blev till handling. Min intuition sa mig att något var ordentligt fel, men jag valde att blunda, och hoppas. Men skulle ha dragit i handbromsen mycket tidigare.

Vi upptäckte också att vi haft väldigt lite gemensamt. Det där vi kunde mötas i, vila i tillsammans och glädjas åt som par hade ersatts av våra liv som egna företagare. Vi blev affärspartners mer än kärlekspartners. Tillsammans såg vi var vi hade gått av vägen.

Det blev viktigt för mig att ”sätta mig över” mina känslor för att nå insikt och bli medveten om hur och varför vårt äktenskap och vårt liv tillsammans blev som det blev.

Mötet vi hade, exmaken och jag, blev ett bra avslut för båda. Vi har grälat efter det – eftersom sveket rev upp ett gammalt sår i mitt inre – och det ingår i processen att läka. Men jag måste läka inifrån och ut, för min egen skull. Precis som han måste ta hand om sitt, för sin egen skull.

Kan man förlåta otrohet?

Jag tänker att det kan funka om man på djupet förstår vad som ligger bakom och att sveket i sig inte handlar om den som blir drabbad. Han svek sig själv. Men jag fixade inte att fortsätta relationen i ett brutet förtroende och det jobb som skulle krävas för att bygga ny tillit. Jag har fortfarande en djup kärlek till honom som person och medmänniska. Han är ingen ond människa, tvärtom. Men jävlar vad förbannad jag har varit på honom; i sak, och med all rätt.

#närlivethänder – ett helt liv raserades och förstördes på ett ögonblick. Eller?

Det var tuffa månader av hårt inre och fysiskt praktiskt arbete för att hålla balansen. Jag skrek och grät, förbannade och slet mitt hår. Jag tonade ut i lågmäld acceptans och något som kan liknas vid själslig tillit till att det finns en mening med det som sker.

När jag tog mig vidare och flyttade tog livet fart igen.

Utan det som hänt i mitt liv hade jag inte varit där jag är idag. Jag sitter i efterdyningarna av den stora avgörande livshändelsen och konstaterar att jag kommit till en plats i livet där jag trivs bättre med mig själv än på länge. Jag är inte längre samma missnöjda gnällkärring. Jag kan koncentrera mig på att göra jobbet, i mitt livsuppdrag, och göra det med hela mig. Jag ser tillbaka på livet med exmaken med både tacksamhet, kärlek, besvikelse och sorg, och det är okej. För det är så livet är.

Jag vet att jag kommer att komma till en punkt där jag förstår hela grejen. Inte nu. Inte imorgon. Men en dag kommer jag att se helheten, den röda tråden som binder samma orsak och verkan, på samma sätt som jag sett det förr – både hos mig själv och andra. Det är vad som gör livet, som det är, meningsfullt.

Aryel Walett

Några tips ur denna min livserfarenhet:

Lev ditt liv på ett sätt som någon annan kan ta över, utan skulder och dåligt samvete.
Gör en krispärm som innehåller instruktioner; alla viktiga kontakter, telefonnummer och lösenord.
Var noga med att du gör det du säger att du ska göra.
Se varandra. Prata med varandra. Möt varandra. I det som är viktigt, på riktigt.
Våga vara ärlig; säga som det är, upp med skiten på bordet bara – även om det gör ont gör det mindre skada än den smärta som gömmer sig i dolda agendor och lögner.
Vid tveksamhet; fråga dig vad kärleken vill. Du har ett liv att leva och leda på ditt sätt.