Emma Johansson
Emma Johansson heter jag och är utbildad beteendevetare och kognitiv coach. Jag är verksam i Malmö till största del men även i Kungsbacka.
Jag arbetar till stor del med samtal, föreläsningar och kurser riktade mot föräldrar till explosiva barn, men även med coachande samtal som fokuserar på personlig utveckling och förändring.
Är det inte dags att välja en uppfostran som fungerar istället för en som ser bra ut?
”Du kan vinna VM i curling” sa min särbo till mig.. Jag skrattade, tänkte på det det där både en och två gånger. Effekterna av min uppfostran kontra effekterna av hans, och hur mycket curlande egentligen förtjänar att vara ett skällsord.
Den mest förekommande uppfostringsstrategin är väl fortfarande belöning och bestraffning. En strategi som förutsätter att barnet själv kan kontrollera sina impulser och kan motiveras tillräckligt av antingen glädjen i att få den där belöningen eller rädslan för att något mindre härligt ska hända.
Men vad händer om vi testat det där och ändå inte lyckas så bra med att framkalla ett nytt beteende. Om det enda du får är att samma situation upprepar sig och framkallar samma beteende, besvikelse och ökad ångest hos barnet för att göra fel.
Vad händer om vi är tvungna att inse att barn inte vill misslyckas, barn vill inte att vi ska vara arga på dem, barn vill inte göra sina föräldrar och kompisar besvikna. Så tror du inte att ett barn som kunnat klara av alla de situationer vi kräver av honom eller henne hade gjort det? Att förvänta sig ett annat resultat med samma tillvägagångssätt sägs ju vara receptet på idioti, så varför är vi så extremt envisa på att stånga oss blodiga med den gamla formen av uppfostran, om den visar sig inte fungera på just ditt barn?
Explosiva barn kan ha en rad bristande förmågor som gör att de i pressade, stressade, otydliga situationer får utbrott. Sättet att reagera kan variera, men är alltid starkt. Kollisionen som uppstår när kraven blir för stora i relation till vad barnet kan hantera. Många situationer kan orsaka ett utbrott. Allt från att byta aktivitet till att acceptera att dagens middag blir spagetti istället för pannkakor. Att skorna sitter för tajt eller att man tvingas stressa till bussen.
Jag gör ingen stor grej av min sons explosiva humör längre, för jag vet hur han kämpar, jag vet hur många tårar han fällt för att han råkat slå någon av sina bästa vänner, jag vet orden som kommit ur hans mun om att inte vilja leva för att vi bara blir arga och besvikna hela tiden. Att låta honom få sitt space och hjälpa honom på bästa sätt att förbereda sin dag är det bästa jag kan göra.
Lågaffektivt bemötande är långt ifrån att låta barn få göra som de vill. Det handlar snarare om en lugn, konsekvent och tydligt uppfostringsstil där du får med dig barnet istället för att jobba mot det. Att smitta med lugn istället för att i vi står som två 5 åringar och skriker på varandra.
Med lågaffektivt bemötande kan man hjälpa barnen att få lyckas istället för att konstant sättas i situationer som slutar med skrik och bråk. Att skala av svårigheter för att succesivt bygga upp möjligheten att klara av vardagen istället för att vi begär allt på en gång. Minskad stress för barnen och minskad stress för föräldrarna. Så om lågaffektivt bemötande för vissa är curlande är jag faktiskt väldigt stolt att få guldmedalj i den uppfostringsstrategi som har gjort vårat liv det mest lugna, konfliktfria, och stressfria hemmet på flera år [Symbol].
Följ mig på Facebook: Explosiva barn, Godgrund