Att vi är olika är bra för vår relation
Här kommer fortsättningen på intervjun med Hanna och Patrik som var med i Bonusmaman nr 2.
Har ni kommit överens om hur ni ska göra när ni tycker olika?
Patrik och Hanna har gjort ett personlighetstest som visar på deras olikheter. Enligt testet är Hanna en individualist medan Patrik är en lagspelare som ”offrar sig för laget”. I praktiken visar det sig att Patrik vill ha öppna dörrar medan Hanna har behov av att kunna säga nej till besök. De har gemensamt kommit fram till att det är helt okej att Hanna drar sig undan om exempelvis Patriks barn kommer vilket Patrik aldrig skulle göra om det omvända skedde. Patrik och Hanna har pratat mycket om hur de ska hantera deras olika behov och kommer fram till lösningar efterhand.
Har det sett ut så här under den tiden ni varit tillsammans? Att ni lärt er genom att hamna i de här situationerna?
Du menar att en lägger sig? , säger Hanna snabbt.
Hanna skrattar till. Kommentaren kommer så spontant från Hanna så vi kan inte hålla oss för skratt. Samtidigt finns det ett allvar bakom skämtet. Det är som att gå på ett minfält kan man säga och vi lär oss efterhand, fyller Patrik i.
Vad är fördelen med att ni tänker så olika?
Patrik har påverkat mig så att jag har börjat göra saker på ett annat sätt. Faktiskt en massa bra saker, säger Hanna. Jag har börjat göra saker på ett mer moget sätt. Samtidigt som du, Patrik, som alltid tidigare varit kontrollerad och korrekt nu blivit mer ”lössläppt” på många saker och att du börjat släppa kontrollen. Vi har påverkat varandra, säger Hanna. Många av våra vänner tycker vi är väldigt olika säger Patrik. Men det tycker inte vi. Hanna fyller i att de kan prata om sina olikheter och vara öppna med det.
Finns det saker där ni vill vara lika?
Regler, värderingar och uppfostran säger Patrik. Jag är den typen som tycker att det löser sig. Jag är egentligen en ”skjortnisse” som är stram och behov av kontroll. Men när det kommer till barnen tänker jag annorlunda. När det kommer till små och banala saker så är det svårt att ändra, för jag gör det rent reflexmässigt även om jag vet att jag inte ska göra det.
Hanna vill ha ordning och framförhållning. Hanna vill ha lite ordning och framförhållning. När det gäller barnuppfostran så är Hanna mer sträng och vill ha regler och tycker att barnen ska vara hyfsade människor och bete sig vettigt. Patrik är mer så att låt dem ramla, de lär sig av det och det blir bra till slut.
Du är som Astrid Lindgren, säger Hanna. Bara man ger barnen mer kärlek så kommer vettet av sig själv. Jag däremot ser inte att det räcker bara med kärlek. Hade det varit så hade det varit jättefint men jag vågar nog säga att det inte räcker alla gånger. Eller så här, med vissa barn kanske det går men med vissa gör det inte det. De behöver också regler.
Patriks livsfilosofi är att man inte ska behöva höja rösten för då har man förlorat makten. Hade alla varit våra barn hade vi sagt till på ett annat sätt men det gör vi inte nu.
Jag har helt klart ett annat sätt till Patriks barn än till mina, menar Hanna. Det är absolut det svåraste. Det är där man lär känna sig själv och alla sina fula sidor som man inte visste man hade.
Hur man kan känna så för små människor som är barn som inte har valt att dela sitt liv med mig. Det här är det som människor som lever i en kärnfamilj inte förstår. Du älskar honom och det är hans barn. Ja just det. Jag älskar HONOM och det är HANS barn. Vad är det som gör det så självklart att jag ska tycka om hans barn för att det är hans barn. Det är där vi har det svåraste för att jag tycker ännu mer illa om de sidorna hos mig själv för att Patrik är tvärtom och mina sidor blir på något vis förstärkta av att Patrik inte alls är i närheten av de känslorna eller icke känslorna som jag är i.
Skapar det dåligt samvete hos dig?
Ja, jag har mycket dåligt samvete. Varannan vecka i alla fall. Det känns som det är starkare känslor för kvinnor än män. Vi har burit våra barn. När jag har velat skaffa fler barn så har jag tänkt att jag inte kan ha fler för att jag inte kommer att kunna älska fler barn som jag gör med det barn som jag har. Men den kärleken är så självklar. Jag tror faktiskt att det ligger lite mer i det än vad man vill tillåta sig att tro.
Har ni mött fördomar eller förväntningar från omgivningen?
Det har jag fått höra en del. Mina arbetskamrater har undrat hur jag kan vara hemma hela dagen med mina egna barn medan Patriks barn är på förskolan? Det har jag inget dåligt samvete för, säger Hanna. Det har inte varit ett alternativ för mig att de ska vara hemma. De stunderna lever jag för, att få vara med mina barn. Det är en förutsättning för att det ska fungera för mig.
Möter du liknande eller andra attityder runt dig, Patrik?
Jag blir inte utsatt eller inblandad alls. Hade situationen varit omvända så hade jag inte heller haft dåligt samvete om jag hade haft mina barn hemma och Hannas barn varit på förskola.
Pratar ni om varandras förväntningar?
Vi pratar nog inte så mycket om vilka förväntningar vi har. När vi försöker prata om det så missuppfattar vi varandra. Jag tycker att jag är hur tydlig som helst men den andra missuppfattar. Förväntningar måste man kommunicera ut. Vi är inte dåliga men vi förstår bara inte varandras avsikter säger Hanna.
Jag behöver egentligen inte ha några förväntningar på Patrik, fortsätter Hanna. Han behöver inte göra något praktiskt för mina barn för det har jag koll på, och det vet Patrik.
Finns det någon skillnad på bekräftelsebehovet som partner och som bonusförälder?
För Patrik handlar det om en större, universal bekräftelse. Jag är idrottsman och tävlat i landslaget. Jag är den enda som kan bekräfta mig själv utifrån mål jag sätter för mig själv. Hanna behöver inte bekräfta mig som partner eller bonusförälder. Det är mina mål som gäller. Jag har inget bekräftelsebehov som bonusförälder men jag har ett sjukt stort bekräftelsebehov som partner säger Hanna. Jag kan bli jäkligt sårad över att du inte lever upp till mina förväntningar som jag har på dig som person och sen behöver det inte betyda att jag behöver någon bekräftelse som bonusförälder säger Hanna och vänder sig mot Patrik. Och det är mer kopplad till vår relation. Inte hur jag är mot dina barn.
Vår avslutande fråga blir, behöver ni göra på samma sätt?
Nej, man behöver inte ro på samma sätt men man behöver ha något så när lika båtar. En av oss kan inte ha en färja och den andra en kanot. Det får ändå vara samma. Vi ska liksom ändå segla på samma vatten.
Följ Hanna på Instagram här
Tack Hanna & Patrik!
/Stina & Thomas Pettersson