Den elaka styvmorsan
Den elaka styvmorsan
De flesta av oss känner till sagan om Askungen. Frågan är om det finns någon serie för barn där det faktiskt finns en snäll bonusmamma? Jag vet ingen men det finns förhoppningsvis någon jag inte känner till. Men var kommer ryktet ifrån om den elaka styvmodern? Och vad gör vi för att förändra vår bild av den schablonen?
År 2011 skrev Sanna Lundell en krönika i Aftonbladet ”Bonusmammor - sluta bete er som bortskämda femåringar”. I krönikan tar Sanna bland annat upp att bonusmammor vädrar sitt hat på olika föräldraforum och att man refererar till sina bonusbarn i egenskap av bortklemade curling-offer som mest är till besvär. Att bonusmammor måste brottas med ilska, ångest, frustration och svartsjuka. Sanna skriver också att bonusfamiljen framstår som en helvetes-miljö där den stackars bonusmamman ska försöka hitta en dräglig tillvaro tillsammans med sin partners jobbiga barn.
Sanna är tydlig i sitt budskap och på det stora hela håller jag med henne. Hon skriver om ”den stackars nya kvinnan ska försöka hitta en dräglig tillvaro tillsammans med hans jobbiga barn”. Det finns sätt som inte är okej att bemöta barn på. Det finns även den "värsta" sortens bonusmammor som gjort sina bonusbarns liv till ett helvete. Och nej, det är inte synd om bonusmammor, eller bonuspappor för den delen. Det finns ingen offerkofta att bära men vi måste öka förståelsen och kunskapen om hur det faktiskt är. Vi måste våga prata om våra tankar och känslor och om det som vi tycker är svårt utan att skuldbelägga oss själva. Jag vet att det är svåra känslor att hantera. Jag har haft en hel del av dem själv. Sanna har också rätt i att man ska ägna sin tid åt att gå i terapi och bygga upp självkänslan i stället för att traumatisera redan separationsskadade barn. Både för vår egen skull och för barnens skull måste vi ta ansvar för våra tankar och känslor och då är det bättre att göra det tillsammans med en professionell terapeut.
Eftersom det finns så mycket förväntningar på hur en bonusförälder ska vara och framförallt på en bonusmamma, så försöker många göra allt för att inte bli som den ”elaka styvmodern”. Det leder till att man försöker bli den perfekta föräldern istället. Det kan tyvärr innebära att myten snarare bekräftas, än att den utplånas. Vi behöver komma bort från de psykologiska effekterna av den myt som finns runt den elaka styvmodern och inse att rollen är svår på grund av komplicerade situationer och de starka motstridiga känslor som finns.
För att ta ansvar för vår svartsjuka, vår känsla av utanförskap och kraven på att vara perfekta och arbeta med det så behöver vi också sluta skuldbelägga varandra. Att leva i en bonusfamilj är inte svart eller vitt. Det är så många fler färger än så. Det är komplicerat, svårt och ibland nästan omöjlig när vi inte får ihop det. Men också givande och underbart när det blir rätt.
Helt ärligt tror jag det är oförutsägbart att säga vad det innebär att bli en bonusförälder. Och många beskriver att de får ”fula” känslor som de inte hade en aning om när de gick in i en relation där det fanns barn sedan tidigare.
”Du visste väl vad du gav dig in i..” Den kommentaren tror jag en hel del bonusföräldrar fått höra. Det enkla svaret är nej, jag har verkligen ingen aning. Det är ännu mer komplicerat när vi ska försöka förklara varför.
Om vi nu ska lägga fokus och skuld på de elaka bonusmammor och att vi beter oss som femåringar. Ska vi då inte också prata om ryggradslösa pappor?
Den myten finner vi inte i någon saga. Eller?
Stina Pettersson
