”Kniven till höger, gaffeln till vänster!!”
- Är det du eller jag som uppfostrar mina barn?
Bordsskick var ett av ämnena som fick oss i klinch med varandra. Min nya ”pojkvän” och jag. Han var även ny för mina barn och min åsikt var att han inte hade en jäkla aning om vad mina döttrar varit med om. Jag var tacksam att de åt överhuvudtaget och struntade blankt i hur de höll i kniv och gaffel!
En sådan här småsak kan orsaka stora gräl när vi inte kommunicerat tydligt från början. Jag är ingalunda en förebild med tanke på hur jag levde och gjorde då, när barnen fortfarande var relativt små, och jag blandade in nya personer i deras tillvaro. Men kanske har jag lite att tipsa om nu, några år senare, med de insikter jag gjort och som ledde mig till att börja göra mer rätt.
Med facit i hand skulle jag ha undvikit att blanda in nya partners i barnens liv överhuvudtaget, i alla fall så länge det fortfarande var turbulent efter skilsmässan från deras pappa. Mina behov och begär gick före i min omogna inställning till livet, kärleken och relationer. Där och då hade jag inte barnens bästa i fokus. Idag, när de är vuxna och utflugna, är jag djupt tacksam för att vi kan prata om den här tiden när mamma var ”ute på vift”. En annan gång kanske jag får bjuda på deras upplevelse och syn på livet som bonusbarn.
Så hur gör man då? Som bonusmamma eller bonuspappa?
Jag har inte de ”rätta” svaren på det eftersom varje familj är unik, varje barn och varje vuxen är sin sammansättning av historia, uppfostran, prägling och värderingar. Och det är det jag vill betona först:
Ta reda på vem du är, som människa, kvinna/man, mamma/pappa och vad du står för.
Den förankringen är det viktigaste arbete jag gjort någonsin under de 20 år som passerat sen jag brakade i väggen och kapitulerade inför det faktum att jag inte hade en aning om någonting. Allra minst om vem jag var eller ville vara. Hur skulle jag då kunna servera mina barn mitt bästa?
Att ta reda på vem jag är som mamma utifrån ett tomt blad, för mig att fylla med mig, var en befrielse och ett mödosamt arbete som fortsätter så länge jag lever. Jag är mamma livet ut, med en värdegrund som inventeras och revideras i takt med förändring och utveckling, och med olika uppgifter beroende på hur mina döttrar behöver mig.
Det här är ”min sanning” – ta in det som känns rätt för dig och spotta ut resten.
Jag brukar säga så när jag blir ombedd att prata om personligt växande. För hur ska jag veta vad som är rätt för dig när jag aldrig stått i dina skor? Å andra sidan kan sunt förnuft, självdistans och det som fungerar vara liknande varandra var vi än befinner oss och hur våra familjer än ser ut.
Mina tips till bonusföräldrar
Utgå från att barnen är de viktigaste personerna i din partners liv, innerst inne, även under förälskelsefasen. Om du har den inställningen underlättar det mycket för er tid tillsammans, med eller utan barn. Det kan till och med vara så att alla tjänar på att det är du som påminner din partner om vad som är viktigast, egentligen.
Bygg relation med barnen – men vänta på att bli inbjuden först. Detta var egentligen ursprungsproblemet i situationen runt matbordet som jag nämner i början. Jag hade aldrig bjudit in min partner att delta i uppfostran utan han tog sig friheter i en roll som vi aldrig pratat om att han skulle ha. Barnen hade absolut inte bjudit in honom eller accepterat hans närvaro. Fakta var att han inte kunde veta vad barnen befann sig i sin utveckling och mognad eftersom han inte varit med på resan fram till nu. Eftersom jag var otydlig och omogen fick han heller aldrig en ärlig chans.
Kommunicera. Först vuxna emellan. Sen med barnen. En enad front, om möjligt även med ”exet” (barnens biologiska förälder) med i teamet, ger trygghet. Räkna med att ni kommer göra fel, köra i diket, göra misstag… och det måste få vara okej det också. Utgå från er själva, vad hjärtat och hjärnan säger när de samarbetar, bolla, ta hänsyn, visa civilkurage, stå i det som är viktigt för dig utan att projicera det på någon annan eller förvänta dig att ni ska tycka samma om allt. Var dig själv, du är bäst då.
När samarbetssamtal vuxna emellan slutar med att alla går därifrån som "vinnare" och stärkta i sina roller är de egentliga vinnarna alltid barnen.
Jag har aldrig varit bonusmamma utan ger mitt perspektiv utifrån tidigare dysfunktionella och funktionella relationer med bonuspersoner till mina barn. På senare år har där funnits en mycket viktig bonuspappa i barnens liv. Det var först när jag hade fattat vem jag var och vad jag ville stå för i mina barns liv som jag träffade ”den rätte”. Den som även var rätt för mina barns trygghet. Han som aldrig tävlade om tiden med mig, som aldrig framförde åsikter ur eget perspektiv på barnens uppförande, han som byggde relation med dem på sitt sätt och som fanns där för mig, som mamma. Han lät alltid barnen gå först, vilket är en av de viktigaste grundstenarna i mitt moderskap.
• Fråga din partner vad hon eller han vill stå för i barnens liv och vad som är viktigast att ge dem.
• Fråga dig själv vad du vill stå för och vad som är viktigast för dig att ge dina bonusbarn. Berätta det för din partner.
• Fråga din partner hur hon eller han vill att du ska vara där för henne/honom i deras föräldraroll.
• Var där.
Ibland tjänar hela situationer på att vi lägger åsikter om hur det ”borde vara” åt sidan och gillar läget. Vad barnen behöver tänker jag är en trygg hand i signalen från de vuxna som säger ”Vi fixar det här!”
Var överens om det ni inte är överens om. Det underlättar.
Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger. Om du fokuserar på att vara den du är, stå i dig själv, vara ärlig och genuin kommer barnen förmodligen förr eller senare tycka att du är en intressant och schysst person. Rentav en förebild. Vi kan inte med säkerhet veta vad barn och ungdomar har för uppfattning om de vuxna utifrån sina unika sätt att ta in och registrera vad vuxenvärlden går för. Här kan vi alla som har kontakt med barn och ungdomar, direkt och indirekt, göra skillnad genom att förankra vårt självledarskap och vår värdegrund.
Ta hjälp när vi behöver förebygga, förankra och hantera. Våra människor på jorden är det viktigaste vi har och varje relation förtjänar att vi tar den på allvar. När du ska ge dig in i relation med någon som redan har barn har ni mycket att tjäna på att mötas kring en gemensam spelplan, vision och värdegrund, redan från början.
Aryel Walett
