Amelie Andersson
Bli sams och börja samarbeta
Amelie Andersson är socionom, utbildare och författare med mångårig erfarenhet av att arbeta med drogberoende ungdomar och deras familjer. Amelie har bl.a. drivit ett ungdomsprojekt i Rosengård, arbetat som gruppterapeut för missbrukande kvinnor på Sofia behandlingshem i Malmö och varit verksam på Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor i Lund.
Nu arbetar hon i egen regi med bl. a. kunskapsspridning i narkotikafrågor till olika yrkeskategorier och föräldrar samt har skrivit boken ”Cannabis. En olycklig kärlekshistoria”.
”Prata med unga om droger”
"Cannabis är inte alls lika farligt som alkohol" säger tonåringen tvärsäkert "och därför tycker jag det ska vara lagligt att röka på." "Vad säger du?!" kontrar föräldern upprört "det är ju narkotika!"
I dagarna publicerade CAN en rapport som visade att cannabisanvändningen (hasch och marijuana) har ökat i Sverige. Rapporten berörde att gymnasieungdomar anser att det är mindre skadligt att röka cannabis idag än de tyckte för 10-15 år sedan. Tvärtemot vad senaste hjärnforskningen kommit fram till vad gäller just unga och cannabis – det är skadligare än man tidigare kunnat påvisa.
Nyheterna upplyser samtidigt om att det stora spritföretaget nu investerar mångmiljardbelopp i cannabisbranschen, en bransch med redan långsiktig marknadsföringsstrategi och växande budget, för att stärka ”fritidsrökandet” i länder och delstater där medicinsk marijuana är tillåten.
Är det så att marknadsföring slår vetenskap på fingrarna i attitydpåverkan här?
Som utbildare i narkotikafrågor vill tonårsföräldrar gärna prata med mig om ”hur en ska göra”. När det kommer till knark tenderar föräldrar ha skräckinjagande föreställningar om vad som kan hända. Att säga ”det är farligt, du får inte” till sin tonåring verkar inte räcka här heller. Tyvärr. Även om föräldrar vet, utan att vara speciellt insatta i frågan, att det ger skadliga konsekvenser och även om de inte vill något hellre än att skydda sina barn från allt ont, så är det vanligt att känna sig osäker på vad som är ett fungerande sätt att närma sig ämnet droger och berusning.
Berusning rör många olika känslor, det upphäver begränsningar och tar en ur den grå vardagen. Lockande. Spännande. Vuxna verkar ju göra det (även om det är en annan sorts drog som oftast brukas). Att prata med unga om vad de vill uppleva och ha för konsekvenser kan vara en intressant ingång. Och hur kan berusning upplevas utan droger? Att lyssna uppmärksamt på vad de tänker utan att direkt avbryta och veta bäst – men samtidigt tydligt visa var jag står. Föräldrars attityder är nämligen en av de saker som påverkar unga allra mest även om gudarna ska veta att det inte alltid verkar så i stunden. Att tillsammans med sin ungdom uppmärksamma hur snygg och bred marknadsföringen av cannabis är kan medvetandegöra det cyniska i att någon tjänar storkovan på att få folk bedövade och beroende.
Att droga kan vara ett sätt att lösa problem som ungdomen inte hittar någon annan lösning på. Om än tillfällig men det är som bekant här och nu som gäller för unga. Att röka på kan vara ett sätt att få sagt något till sina föräldrar som hen inte kan säga på något annat sätt; ”Se mig!” eller ”Bli sams och börja samarbeta!”
Vi vuxna behöver visa att vi vill veta hur unga mår, vad som är angeläget och vad de kämpar med. Bonusfamiljen har separationer i bagaget som kan innehålla mer eller mindre djupgående och pågående konflikter där känslor av sorg, ilska, besvikelse och uppgivenhet är aktuella. Hur skapa ett tillfälle och en atmosfär där det går att samtala? Kanske börja med att göra något roligt eller mysigt ihop. Kanske behöver vuxna konferera med andra vuxna om “hur en gör".
Det går inte att göra allt rätt men att vara närvarande fysiskt och mentalt, med sina fel och brister, gör skillnad. Att vara där så att tonåringen har någon att frigöra sig från.
För oavsett de höga rösterna från marknadsföringen och de mer försynta från forskningen så är föräldrarna de tyngsta spelarna i den här matchen.
Facebook: Amelie Utbildning