Sandra Österström
Olika barn med olika behov
En grå och regnig vinterdag möts jag av värmen från ett gäng barn. Jag kliver in på mitt jobb och omringas av färgklickar till barn, i alla dess nyanser. Barn som alla bär på sin berättelse. En berättelse som påverkar dem på olika vis. En del barn bara kliver in och anpassar sig till olika miljöer utan vidare. I alla fall vad en del vuxna kan tänka i mötet med dessa barn. Insidan kanske är något helt annat. Andra barn är mer känslosamma eller kanske tystlåtna.
Vi är alla olika och har olika behov. Behov som spelas på olika sätt. Och tänk så viktigt att det får vara så. Olikheter. Nämligen att vi ska få vara den vi är. En väldigt kär människa i mitt liv sa en gång ”Jag försöker följa barnets steg. Om du följer dem så ser du att varje barns steg ser olika ut. Att varje barn är en ny bok att möta” Ja, tänk vad viktigt det är att just följa barnets steg och förstå att de är olika. Även hur dessa olikheter speglas utåt sett och vad som behövs för att ge näring till barnets steg framåt.
Olika barn med olika behov. Behov som kan vara både lätta och svåra att förstå beroende på vem vi har framför oss. En del har lätt att förstå sig själva och sätta ord på vad som händer i kroppen. Medan för andra är det svårare. En vägvisare för att förstå barnet och vilket barn vi har framför oss är just genom barnets beteende. Ett beteende som återspeglar till oss vuxna hur barnet framför oss kan känna sig. En utsida som berättar något om en insida.
Det är ett sökande att förstå varför barnet ibland reagerar som det gör, men det väsentliga är inte alltid att hitta rätt, utan att vilja förstå att det är något som barnet vill berätta för oss. Ändå, har vi alla samma behov, barn som vuxen. Nämligen att bli tagna på allvar och att få känna närhet. Likaså att känna sig värdefull i någons ögon och att känna sig sedd. Även behov av mat och sömn.
Inte att förglömma att känna den ovillkorliga kärleken.
Hela barndomen handlar om att lära känna sig själv och förstå varför saker sker i kroppen. Frågan är om den resan egentligen tar slut när vi är vuxna?
Jag tror att det är något som fortsätter livet ut. Nämligen att lära känna och förstå sig själv. För att se sig själv behöver jag bli sedd. Detta görs genom att möta och se barnet i sina känslor. Hur vi som vuxna accepterar barnet i sina känslor påverkar hur barnet lär sig om sina egna känslor och accepterar sig själv.
I den ömsesidiga relationen till varandra, så lär sig barnet om sig själv. Om vi som vuxna ger barnet utrymme att bli lyssnad till och får känna sig sedd, bekräftad och uppleva sig värdefull, så ger vi goda förutsättningar för barnet att förstå sig själv. En viktig aspekt är att barnet ska känna sig viktig för den barnet är och inte för det barnet gör. Så oavsett, hur barnets toner spelas är det av betydelse att barnet får känna att relationen till varandra inte är hotad.
Återigen, om det är något som är viktigt så är det relationen mellan barn och vuxen. Och att det är vi som vuxna som bär ansvar för relationen. Barnet kan inte ta ansvar för oss vuxnas känslor eller ta ansvar för relationens kvalitet. Det är vårt jobb som vuxna att hålla kvar barnet hos oss och att jobba för relationen.
När vi förstår detta och hur djupt relationen går och hur viktig den är, så förstår vi också att relationen varar för evigt. I relationen med oss vuxna behöver barnet veta att vi gör allt för att värna om varandra och att relationen inte ska vara villkorad. Det är så vi lär dem att ta ansvar. Genom att vi visar hur vi gör och värnar om varandra. Och grunden är att förstå att vi är alla olika och med olika behov.
Var rädda om er.
Kram Sandra
