Eva-Lena Larsdotter
Eva-Lena, förskollärare med Magisterexamen i Barn- och Ungdomsvetenskap. Har fördjupat mig inom modern utvecklingspsykologi. Utbildad familjehandledare genom Family-Lab och utbildad i lösningsfokuserad metodik riktat mot barn och ungdomar. Är också grupphandledare på systemteoretisk och salutogen grund. Har även varit familjehem i nio år till åtta tonåringar och en elvaåring.
Varför har vissa lättare att klara av svårigheter?
Har du tänkt på att det finns en del människor som verkar klara av vilka svårigheter som helst? Nu pratar jag inte om nån känslokall superhjälte. Jag menar en vanlig person som utsatts för nån av livets jävligheter. Det behöver inte vara det värsta, som att någon älskad dör. Det kan kännas lika svårt att bli arbetslös, att skiljas eller att ens exman skaffat sig en ny partner. Vi människor hanterar problemsituationer olika. Vissa reser sig efter den första chocken och anpassar sig till sin nya livssituation. Andra förblir liggandes totalt söndertrasade efter något som nästan verkar bagatellartat ur omgivningens synvinkel. Varför hanterar vi problemsituationer så olika?
I början av 70- talet genomförde Aron Antonovsky en forskningsstudie där han intervjuade kvinnor i Israel som suttit i koncentrationsläger. När han sammanställde resultatet upptäckte han att 29 % av kvinnorna uppfattade sin egen psykiska hälsa som god, trots alla hemska upplevelser. Det finns mycket forskning kring vad som höjer risken för att få olika sjukdomar, Antonovsky vände på perspektivet och var nyfiken på varför de här kvinnorna klarat sig. Han ville hitta friskfaktorer och undersökte om det fanns omständigheter som var gemensamma trots att kvinnorna hade olika bakgrund och förutsättningar. Antonovsky ställde sig frågan: ”Hur kommer det sig att vissa människor förmår upprätthålla en god psykisk hälsa trots att de utsätts för påfrestningar?”
Antonovsky kom fram till att det som är allra viktigast för människors psykiska välmående är att han/hon har känslan av sammanhang (KASAM) Alla mår bättre av att förstå sig själv och sin omgivning. Livet blir mer meningsfullt om jag har något som jag värderar högt på det känslomässiga planet. Det kan vara mitt arbete, men det kan också vara ett intresse, djur, barnen, familjen, huset. Om du är i en relation så tycker jag att det är bra att vara medveten om sånt här: Meningsfullhet är inget som automatiskt smittar av sig mellan människor. Jag kan inte tvinga dig att bli motiverad eller att uppfatta att något är meningsfullt.
En människa med ett högt KASAM ger inte upp om det uppstår problem, utan vänder det till en utmaning och försöker hitta de resurser som behövs för att kunna lösa svårigheterna. Visar det sig vara långvarigt så kan hon anpassa sig till de nya förutsättningarna. Om den som har ett lågt KASAM blir arbetslös kan det uppstå diffusa känslor av ångest, raseri, skam, förtvivlan, övergivenhet och förvirring. Såna känslor leder ofta till passivitet, som kan leda till handlingsförlamning. Risken finns att personen ser sig själv som ett offer och det blir svårt att bryta sig ur problemcirkeln.
Okej, nu har jag berättat om KASAM och du kan välja: Vill du att dina barn ska få ha en hög eller låg känsla av sammanhang (KASAM)?
Tyvärr föds vi inte med förmågan att klara av stress och problemsituationer. KASAM byggs upp ungefär som en trygg anknytning: Jag känner mig sedd, hörd och tagen på allvar av mina föräldrar (eller någon annan viktig vuxen). Dock ger en harmonisk barndom inga garantier. Känslan av sammanhang är föränderlig och behöver fyllas på genom livet. Det är en färskvara, precis som med kondition, där vissa behöver träna mer än andra för att hålla sig i form.
Det går att inrikta sig på att stärka friskfaktorer, dvs de resurser som människor har i sig själv och sin omgivning. Enligt det salutogena synsättet har varje enskild människa någon styrka, någon förmåga. Det gäller att hitta det. Hitta det som fungerar och göra mer av det. Undantagen är de tillfällen i en persons liv då deras problem kunde ha visat sig, men inte gjorde det. Eller tillfällen som varit stressiga och jobbiga men då människans upplevelse av problemet blev mindre allvarligt än vad det brukar. Försök att hitta undantagen och lär dig av dem.
Människor mår bättre av att känna att man kan påverka sin egen situation och att man är betydelsefull för andra människor; en del av ett sammanhang. En viktig friskfaktor är att hjälpa någon annan. När du känner att du behövs och tillför något till andra så utvecklas en känsla av egenvärde, självtillit och självständighet hos dig själv. Det blir dessutom en härlig stämning om vi kan hjälpa varandra att synliggöra förmågor, det inte alls säkert att din tonåring själv vet vad hon är bra på. Olikheter är en styrka. Genom att vi kan se på saker som hänt utifrån olika perspektiv kan vi hitta fler lösningar tillsammans. Ju fler lösningar vi testar, desto större chans är att vi hittar det som fungerar.
Det salutogena synsättet bygger på att människan upplever att livssituationen är någorlunda begriplig, hanterbar och meningsfull.
Låt oss säga att ni vuxna vill flytta ihop och bilda en bonusfamilj tillsammans. Då är det en stor fördel om ni kan förklara det för barnen så att det blir begripligt för var och en av dem. Förutsättningen för att få det att funka är att barnet får den information som hon behöver och kan ta in den. Om barnet inte förstår behöver det finnas utrymme för att fråga, fråga, fråga. Det är viktigt med förutsägbarhet: Att veta VAD man ska göra, VAR man ska vara, NÄR det ska ske, VEM som ska vara med och HUR LÄNGE man ska hålla på. Tänk på att det som är logiskt för dig, inte automatiskt behöver vara logiskt för någon annan, särskilt inte för barn.
När barnet känner att föräldrarna (eller mammas nya kille) tar barnets funderingar på allvar byggs känslan av hanterbarhet upp. Det är betydelsefullt. Om barnet hamnar i en krissituation så får hon lättare att möta de krav som ställs och om hon inte har de resurserna själv så kan hon be om hjälp.
Förhoppningsvis kan du väcka känslan av att det är meningsfullt för barnen att ni flyttar i hop och blir en bonusfamilj. När det gäller att hjälpa någon (barn eller vuxen) att hitta motivationen är det viktigt att du utgår från just den specifika människan. För det är faktiskt hon som är expert på att vara sig själv och veta vilka behov hon har. När Antonovsky definierade komponenten meningsfullhet menade han att den enskilda personen behöver satsa sin energi och sitt engagemang för att uppleva något som meningsfullt.
Om ni nu ska flytta ihop, hur känner du själv inför hela situationen med ”mina barn, dina barn och alla dina jävla fula möbler”? Känner du dig stressad av röran, strulet och tjatet? Då vill jag tipsa dig om att reflektera kring hur du kan göra upplägget med flytten begriplig, hanterbar och meningsfull för dig själv. Kanske kommer det då att infinna sig ett lugn…
/Eva-Lena
Eva-Lena Larsdotter, 50 år.
Familj: Saga 22, Tor 20 och Vira 16 år samt förlovad med min särbo med Tommie.
Bor: i Gävle
Gör just nu: Föreläser över hela Sverige med ”Barn beter sig bra, om de kan - en föreläsning för dem som vill kunna förstå vad det är som får barn att tjata, krångla & bråka”. Dessutom aktuell med endagskursen: ”Hitta ditt bästa sätt att vara förälder på - en föräldrakurs i ”Netflixformat”
Mer info hittar du här: Hemsida/Aktuellt
-------
