Karolina Palmberg
Ork på kredit
Vi lever ca 30 000 dagar i vårt liv några fler och andra färre, det fina i detta är att tiden är rättvist fördelad: vi har lika många minuter varje dygn och varje timme innehåller lika många minuter för oss alla. Det som skiljer oss åt är hur vi väljer att använda vår tid: vilka vi umgås med, vilket jobb vi har , vilka aktiviteter vi ägnar oss åt, vilka vi väljer att umgås med, var vi bor och allt annat som vi själva styr och ställer över. Vi får också ta del av lidande och sorg, inget vi heller bestämmer över då vi är genetiskt betingade varelser. Livet innehåller tragedier, förluster och sjukdomar och vi gör så gott vi kan, vi är här tillsammans. I skolan lär vi oss räkna och läsa och skriva och i naturkunskapen lär vi oss och om våra sinnen, smak lukt, känsel och hörsel men sällan hör jag att det pratas om våra olika känslor så som skam och skuld, ilska , äckel, glädje, nyfikenhet och avundsjuka, nöjdhet, säkerhet och tillit, förundran, förväntan, trötthet, otålighet, styrka, kraft och flow- ni vet det där tillståndet där du är oövervinnerlig och allt går din väg. Allt är välkommet och du kan lita på att allt kommer i olika färger och former och nyanser i magiskt himmelsblått, ljusrosa eller starkt cerise som en stolt flamingo.
Inte heller hör jag utbildning om hjärnan, vår gamla hjärna som är utvecklad under 120 miljoner år, reptilhjärnan varnar oss blixtsnabbt för faror, spanar av vårt territorium, vårt utrymme, vår gamla hjärna som vill hålla oss levande och i säkerhet. Vår nya hjärna är lekfull ger oss signaler om nöjdhet och lust, omsorgsskapande och med ett självmedvetande som skapar vår identitet i spegling med hjälp av andra. Den tredje delen är vår sociala hjärna där vi fattar beslut och ger oss möjlighet till att logiskt agera i enlighet med våra värderingar. I pannloben, pre-frontala cortex sitter också vår empatiska förmåga. Den som ger oss möjlighet att känna igen andras och vårt eget lidande och ger oss möjlighet till sällskap och tillit och att utveckla sociala relationer, vilket är en viktig del i återhämtningen. Summa summarum blir att vår nya hjärna skapar mönster som ännu inte har hänt med hjälp av vår gamla hjärnas förmåga att arbeta blixtsnabbt och påminna om gamla faror och hot och oförrätter. Vilket kanske inte alls är hjälpsamt i vår nya sociala tid, där hoten ser annorlunda ut.
Enligt Maslows behovstrappa har vi människor ett basbehov och det beskrivs i det nedersta steget i pyramiden: där återfinner vi mat, sömn, återhämtning, vila och reproduktion, våra mest basala behov. Andra steget beskriver trygghet, säkerhet och stabilitet, sedan kommer gemenskap och känsla av sammanhang= KASAM att vara del av något större. Där ett och ett inte är 2 utan mera.
Självkänsla kommer som nästa att vara någon istället för att prestera och överst i pyramiden återfinns självförverkligandet. Min erfarenhet av många år inom arbete med människor är att vi ibland krånglar till det och vänder på pyramiden, de sociala medier vi följer och människor vi träffar visar bara de översta delarna av pyramiden och nästan aldrig skrivs det om eller visas foton om våra basala behov. Vi visar upp en fasad av självförverkligande: allt coolt vi gör, alla vi träffar och allt vi bidrar med, jag menar nu inte att det inte också är värdefullt att dela detta med varandra. Delad glädje är som bekant dubbel glädje vad jag vill säga är att vi behöver återta kontrollen över vårt varande, återhämtning, vila och sömn. Det är i stillheten det händer, mellanrummet mellan aktiviteter och nästa händelse. Inom yogan är vi noga med mellanrummet mellan in och utandningen att få till den aktiva vilan mellan aktiviteterna att följa andetaget in och ut. Prova och se vad det gör för dig!
I stunder av reflektion ökar du känslan av kontroll att reflektera över vad som var bra och vad som fungerande och vad du kan göra mera av, på samma sätt identifiera vad var inte hjälpsamt, vilka strategier fungerar inte och hur kan du göra annorlunda nästa gång.
Hur orkar du och när vilar du? Att vara en aktiv mamma med ett intensivt jobb, ett hus, vänner och fritidsaktiviteter både mina och andras, handlar det för mig om att ha en planering, hur trist det än låter, en plan för när de olika aktiviteterna ska göras, vad jag kan prioritera vad som är viktigt och bråttom, viktigt inte bråttom, inte så viktigt och inte bråttom och såklart har jag koll på vad som ger mig lust och energi. Jag tackar ja och nej med hjälp av min självmedkänsla; omsorg om mig själv och utgår från vad som är möjligt och omöjligt. Vad kan jag och vill jag göra? Denna text är skriven utifrån ett perspektiv som heter Självmedkänsla, Compassion på engelska: att vara sin egna schyssta kompis. Att prioritera sig själv när andras viljor och behov pockar på är en utmaning, både att hinna springa i ekorrhjulet och fylla på må-bra-kontot med rätt aktiviteter.
Inom compassion pratar vi om akronymen: FAVVO: förståelse/ förlåtelse acceptans värme vänskap och omsorg dvs säga ja och nej till saker. Ett tillstånd vi behöver hantera är Abundance mode: att befinna oss i överflöd. Vi kommer hinna med allt för det kommer att finnas kvar, även imorgon, även om vi vilar och du, det är inte ens säkert att du vill ha något av det då och du kan alltid tacka ja senare. Just nu pratas det mycket om FOMO: ”fear of missing out” om rädslan att missa massor av olika saker, jag skulle vilja byta perspektiv och skriva JOMO- ”joy of missig out” att glädjas över att fritt kunna välja och att vara nöjd över valen. Yoga och medveten närvaro är centrala delar i min egen återhämtning, att vara i nuet och pendla mellan stillhet och flow och att få möjligheter att efter mindfullmess praktisera och vara i nuet att långsamt andas och göra saker i egen takt att genom påfyllning av det som just nu behövs, att sätta in energi på må bra kontot för att vissa dagar leva på kredit och ta ut mer än vad som finns eftersom jag vet att det går att hämta kraft och lust och energi om förutsättningarna finns innan och efter ansträngningen och aktiviteten.
Hur gör man då? Att skriva och säga är enkelt …men att få till återhämtning och vila är lättare sagt än gjort. Jag rekommenderar en planeringskalender och en bra penna. Att planera in Dig Själv i ditt liv och din kalender är högsta prioritet. Yoga och andningsövningar eller annan fysisk aktivitet att göra roliga lustfyllda saker ensam eller tillsammans med andra, hitta ditt sätt att vara en medvetet närvarande människa med alla dina känslor, din gamla och nya hjärna och förmåga att skapa tillgång till trygghet och en säker plats att vara på, där du vågar tänka självständiga tankar, ett utrymme i stort och smått för glapp mellan aktivitet och vila.
Klyschan säger att säga nej till något är att säga ja till något annat och om du inte tackar ja och nej utefter det som du vill och har lust med då lever du någon annans liv och betalar dyrt med din kredit.
/Karolina Palmberg
Karolina Palmberg bor i Stockholm och är utbildad beteendevetare Yogalärare och coach. I sitt egna företag är föreläsningar och yoga och coaching i fokus. Karolina har arbetat sedan 20 år tillbaka med ätstörningar och självskadebeteende just nu som vårdutvecklare på Dala ABC i Region Dalarna. Kontakt: www.karolinapalmberg.se karolina@karolinapalmberg.se
FAVVO:
Förståelse/ förlåtelse
Acceptans
Värme
Vänskap
Omsorg, dvs. säga ja och nej till saker.
