Emma Johansson
Hjälp, jag är medberoende till mitt barn!
Kan man vara medberoende till sitt eget barn? tänkte jag i smyg när jag började analysera min egen del i att söka mig till relationer där jag satte någon annans behov framför mina egna gång på gång. Om det sitter i mig så måste det ju påverka min roll även som mamma.
Har du sagt ja när du egentligen vill säga nej? Har du satt ditt barns behov före dina egna även i situationer där du inte behöver? Har du fallit offer för det dåliga samvetet och vikt dig när det riskerar att bli ledsna miner? Har du anpassat dig till ditt barns humör och beteende, kanske tom undvikit att göra sådant som du själv mår bra av för att det inte passar med ditt barns humör? Har du svårt att skilja på vad som är dina känslor och ditt barns?
Jag gömmer mitt huvud i kudden och tänker: Check! check! Och check!
Vi är nog många som spontant kopplar ordet medberoende till de som lever närmast en alkoholist eller narkoman. Men när jag insåg att jag var medberoende i min kärleksrelation insåg jag att mönstret satt i mig, även i min relation till min son och till andra i min närhet. Jag var en person som satte mig själv och mina behov sist och sedan tyckte synd om mig själv för att jag gjorde det. Det var min inlärda strategi där jag kände mig behövd, viktig och omtyckt, men aldrig lycklig.
Så när blir det ett problem? Enligt mig är det när du upplever att du offrar dig på bekostnad av dig själv gång på gång, inte för att du vill utan för att du upplever att du måste för att bli omtyckt, respekterad och sedd. När du gång på gång hamnar i situationer där du säger ja istället för nej och ofta sätter andras behov före dina egna. När du lever med konstant dåligt samvete och tvivlar på om du tog de rätta besluten. Oftast med resultat av att du känner dig ledsen, överkörd och frustrerad. När du känner in för mycket i andras känslor och inte på ett tydligt sätt kan skilja på vad som är dina och andras känslor. Allt smälter ihop i en enda gegga.
Tills du till slut känner: Vem styr egentligen mitt liv?
Att ha ett explosivt barn med behov av det lilla extra gör att jag gång på gång ligger farligt nära kanten av att inte veta vems behov som prioriteras och gör att jag ofta ställer mig frågan: för vem, varför och hur ska jag göra i den här situationen? Är du utöver det en människa som gärna söker bekräftelse i att bli sedd och omtyckt så är det lätt att kanske gå lite för långt i att bli omtyckt, även av sina barn, och speciellt när du är förälder till ett barn med särskilda behov.
För att förstå det osunda i att gå upp för mycket i en annan människa så krävs det att man lär känna sina behov, gränser och känslor. Att du kan visa dig själv respekt och självmedkänsla genom att sätta gränser när du tycker att det känns fel. Genom det kan du lära ditt barn att du är en person med rätten till dina känslor, och ditt barn är en egen person med rätten till sina känslor. Så våga vända och vrida på dig själv lite och ifrågasätta dina beteenden och reaktioner. Jag kan inte garantera att det är kul eller att du undviker skämskudde men i längden vinner du på det.
Emma Johansson
Emma Johansson heter jag och är samtalscoach och föreläsare på Godgrund. Jag är verksam i Malmö till största del men även i Kungsbacka.
Jag arbetar till stor del med samtal, föreläsningar och kurser riktade mot föräldrar, skola, familjehem som har explosiva barn, men även med coachande samtal som fokuserar på personlig utveckling och förändring.
